På ett flygplan
Den här texten skrev jag på ett flygplan för tre dagar sen, jag hade långtråkigt och tog upp anteckningar in mobilen. Detta var vad jag kladdade ner:
Jag sitter på flygplanet mot Göteborg, bakom mig lämnar jag stad invaderad av snö och hårda vindar. Idag har jag åkt taxi mer än jag gjort på ca 3 år. Anledningen är att vädergudarna tagit ut sin ilska genom att låta snön falla samtidigt som hårda vindar blåser. Det har orsakat olyckor och kaos på vägarna i Luleå, bilar som kört fast, vägar som blivit igensnöade och bilister som inte sett mer än några meter framför sig. Men trots vinden utanför fönstret och det faktum att det inte går att gå mer än 1 meter utanför dörren utan att totalt försöka allt smink man lagt alldeles för mycket tid att lägga, har jag satt mig på ett flygplan.
Det är det värsta väder jag någonsin upplevt tror jag, jag har nästan blåst bort och min balkong går nu att bada i snö på. Balkongdörren kan föresten inte öppnas pga allt snö. Men hade jag kunnat ta et kliv ut på balkongen hade snön nästan nått till midjan.
Idag är den dagen man har pratat om vädret i fikarummen, om man ens har tagit sig till jobbet vill säga. Man pratar om vädret trots att det inte är ett ämne man pratar om bara för att man inte skulle kunna höra en nål falla. För idag har vädret fått människor att ändra sina vanor, idag har bilarna fått stå på parkeringen, kanske för att man inte skulle kunna ta sig en meter utan att fastna eller för att det har uppmanats att inte ge sig ut på vägarna om man inte måste. Därför jag idag åkt mer taxi är jag gjort på 3 år. Både till och från jobbet, med en kollega då vi skulle jobba utanför kontoret idag och ingen hade bil och kollektivtrafiken inte var att lita på idag. Men också till flygplatsen för att min syster inte tog sig utanför garaget då det redan stod en bil som fastnat där.
Jag lämnar ett kaos och ser fram emot att få strosa runt på julmarknader utan att behöva tänka på allt jag lämnat på hemmaplan. Det ska bli så himla skönt att få en lång helg med min kärlek. För i Göteborg väntar en helg med min sambo och hans familj. Min sambo åkte ner lite tidigare än jag och idag flyger jag ner. Shit så glad jag är över att ha honom i mitt liv. Han som kan få min kropp att reagera utan att vara närvarande och som är den snällaste människan jag någonsin träffat. Känslan i magen när jag tänker att jag snart får pussa på honom och sen somna bredvid honom är bland de bästa jag vet. Den kan få mig att klara lite till. För snart slår de underbara armarna om mig och jag kan få omfamnas av doften jag älskar. Den doften jag till och med bytte halsduk för att få känns hela vägen till Göteborg. För nu sitter jag på ett plan mot min kärlek, med hans halsduk runt halsen och bakom mig lämnar jag snö och hårda vindar.